Idag är det 9 år sedan minstingen knallade iväg till bussen för att besöka skolan en sista gång som förskolebarn. Och idag gick hon sin sista skoldag i grundskolan. Nu är det ”bara” projektveckan kvar, en sista dag i skolan med gänget och sedan avslutning. Det är något extra när yngsta barnet går ut grundskolan. I år är det extra speciellt. Det blir ingen avslutning för oss föräldrar, det blir ingen gemensam avslutning för hela nian. Det är unikt, men de lär aldrig någonsin glömma de här sista månaderna i grundskolan, gissar jag!
Vad som händer i höst är ännu ett stort frågetecken. Det känns inte särskilt bra att skicka iväg henne till Sverige, om hon kommer in i den skola hon vill till. Sverige är just nu ett av de länder i världen som har minst kontroll över corona. Vad händer då om hon flyttar dit? Hon lär ju inte få komma hem och träffa oss förrän till jul, tidigast… Och om hon väljer att stanna här, ska hon då gå i en skola hon egentligen inte vill gå i? Nej, det är verkligen inte enkelt, men det hinner ju ännu hända en hel del innan vi är framme vid den 17 augusti. Både till det bättre och till det sämre.
Vi har idag fått vårt trettonde bekräftade coronafall till Åland. Det första på nästan en månad. En som varit i Sverige… ”Suck” är nog ett milt uttryck för den uppgivenhet många känner. Personligen skulle jag gärna stänga fast gränserna ögonblickligen. Nå, det är bara att kämpa på!
Idag är det den varmaste dagen hittills i år och äldst och mellerst har legat på altan och solat sig fräknig/pepparkakig. Sommarvärmen verkar hålla i sig och jag njuter här inne av att ha 21,5-22,5 grader istället för 28,5! Jag lovar; skillnaden märks!