I måndags var det 2 år sedan jag läste det här blogginlägget: http://www.politism.se/genusfolket/en-nattsvart-dag/ Jag minns känslan än idag och när den dök upp på Timehop bland mina ”minnen” kände jag att det var dags att än en gång skriva ner mina tankar och känslor kring det.
Inlägget handlar om en våldtäktsdom. Här kommer några korta utdrag.
”Båda uppger att de till en början kysstes och smekte varandra och att detta var ömsesidigt. Men när mannen skulle penetrera kvinnan ångrade hon sig och protesterade. När hon därefter började skrika höll han för hennes mun och näsa så att hon inte kunde andas.”
Så beskrivs en våldtäktsdom igår i Metro.
27-åringen har erkänt att kvinnan sade nej flera gånger. Där är de överens. Kvinnan menar, logiskt nog, att hennes nej betydde att hon inte ville ha sex. Mannen menar att hennes nej betydde – och av honom tolkades som – att hon var ute efter var ”dominant” sex.
”Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för mig som en del av sexet, jag kände igen det från andra tjejer” säger mannen. Han erkände att han inte frågat kvinnan om hon ville ha dominanssex innan, det var inget de diskuterade.
Han frikändes.
”27-åringen o kvinnan är överens om att de inte pratat om dominanssex innan. De är också överens om att kvinnan upprepade gånger sagt nej.” Och jag tänker att ansvaret att inhämta samtycke verkligen är helt obefintligt. Man har inget ansvar att ta tre sekunder av sitt liv för att ställa en fråga.
Jag kan också tänka mig alla utövare av ”dominanssex” därute som spottar ut kaffet i avsky när de läser tolkningen att detta sex tydligen inte skulle innebära att man inhämtar tydligt samtycke före.
Det som inte får ske, det har redan skett. Och det här var varken första eller sista gången.
I Köln skedde massövergrepp på kvinnor under nyåret. Och i Sverige mörkas övergrepp på festivaler och andra tillställningar, trots att övergreppen bara blir fler för varje år som går.
Ett nej måste ALLTID vara ett nej! Det spelar ingen roll vilka kläder vi bär, vilket kroppsspråk vi har, vilket slags make up vi bär. Ett nej ÄR ett nej! Och en kvinnas kropp kan bara vara den kvinnans kropp, ingen annans! Ingen har rätt att med ord eller handling kränka en annan människa.
Jag hade gått ut högstadiet, men inte många år äldre. Jag var tillsammans med en kille. Han var några år äldre än jag och var på fest med jobbet. Jag var hemma hos honom och såg på film. Han blev sen och jag gick och la mig. Jag vaknade av att han kom in genom dörren med ett brak. Han var verkligen oerhört full. Han ville ha mig. Jag ville inte ha honom. Jag sa nej. Upprepade gånger. Han trodde inte jag menade det, sa han efteråt. Han sa att han inte märkte att jag grät. Han var för full för att märka det. Och man kan ju inte bli våldtagen av sin pojkvän, sa han. Man är ju tillsammans. Ett par. Men han hade fel. Jag blev våldtagen av min pojkvän.
Jag anmälde honom inte. Jag borde ha gjort det, men jag gjorde det inte. Jag förstod inte ens hur jag skulle göra en anmälan. Jag tänkte inte ens på att anmäla. Jag packade min väska och bröt all kontakt med honom.
Jag borde ha ringt polisen och berättat. Jag borde ha åkt till akuten och blivit omhändertagen och fått alla spår efter honom säkrade. Det gjorde jag inte. Jag önskar att jag hade gjort det. För min kropp är min och han hade ingen rätt att göra det han gjorde. Och det finns INGA ursäkter eller förmildrade omständigheter.
Vad är det för samhälle vi bygger idag? Vart är vi på väg? Vad lär vi våra barn?
Hon trycks upp mot väggen och killarna i klassen tar på hennes knappt utvecklade bröst utanpå kläderna. Hon sliter sig loss och berättar för en vuxen. ”Bry dig inte om dem. De är nog bara kära i dig.”
Hon sitter på krogen och pratar med sina kompisar. Han bjuder upp henne. Det spelas en lugn låt. Han drar henne närmare intill sig. Hon försöker dra sig undan. Han pressar sig mot henne. Klämmer på hennes rumpa. Hon sliter sig loss. ”Jävla hora! Du bjuder ju ut dig! Du klär dig ju dig utmanande!”
Låt oss aldrig glömma bort att prata om respekt med våra barn, hur självklart det än känns, och låt oss aldrig någonsin bortförklara kränkningar, oavsett ålder på den drabbade och den som utför! Om ett barn på dagis får lära sig att det är okej att knuffa flickor för att man gillar dem och att flickor ska tåla det eftersom det är en kärleksförklaring, kommer världen att fortsätta där vi är idag. Och DET är ingen vacker värld.
Det här är en viktig sida. http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/utsatt/sexuella-overgrepp-415
Och nu är det viktigt att jag trycker på ”Publicera” innan modet sviker mig. Att vara en i mängden, en av dem, gör ont. Men jag vet att min öppenhet öppnar dörrar för andra. Därför trycker jag nu på knappen.
