Living my life
Att tvingas ta beslutet att låta sin älskade hund somna in, är det värsta och svåraste beslutet att ta. Det är även det absolut viktigaste beslutet man kunna ta. Att gråta i tre dygn, före, under, efter, var min reaktion den här gången. Att det kan finnas så många tårar i en människa, är svårt …
Här kommer en fortsättning på gårdagens inlägg. ”Men varför visar du inget?” ”Varför har du inte sagt något?” Berättigade frågor, absolut. Svaren är många. Somliga med mer och somliga med mindre logik i sig. Att fokusera på sina egna tillkortakommanden gör dem mycket tydligare även för en själv. Få människor i världen vill vara en …
Ser du mig? Ser du den jag verkligen är? Så är vi där igen. Livet är på ofrivillig hold. Smärtan är hög som tusan. Assistanssituationen är allt utom optimal. Jag är sängliggande igen och det gör att jag inte kan leva det liv jag vill leva. Än en gång är det änglarna som ställer upp …
Jag har ofta förundrats över fenomenet gubbar och handikapptoaletter. Vad är det som gör att de alltid behöver gå och bajsa på en hk-toa? Ofta är det en äldre man, över 60, som pigg och alert, som öppnar dörren till den toa jag suttit i kö för att komma in till. Väl inne, sitter deras …
När dottern ringer och säger ”jag har smällt bilen alldeles nyss”, stannar världen upp och allt rör sig långsamt. Jag frågar om hon är okej, men har i minnet den där krisutbildningen som säger att de flesta svarar ja så länge kroppen går på adrenalin. Hennes svar leder till vidare frågor eftersom jag hör att …
Det känns som en evighet sedan det var sommar och ännu längre sedan det var vår och jag började så frön som så sakteliga mynnade ut i plantorna som under hösten plockades bort ur växthuset. Idag har det varit varmare, runt nollan, och det har regnat en aning. Igår var det ännu -16,5 grader under …
Min barndomsväninna har i många år bott på andra sidan jordklotet. När vi var små var vi som ler och långhalm. Vi delade hemilgheter, bråkade som syskon, lärde oss livets stora gåtor tillsammans, fnissade och grät tillsammans. Hon var som en syster för mig och jag blev som en lejoninna när någon var elak mot …
Så har dagen kommit när det åter bara är jag, maken och djuren hemma. Mellerst har återvänt hem till sin sambo på studieorten och assistentina har åkt hem. Jag sitter och lyssnar till pumpens låga vibrerande från akvariet, hundens snarkningar och brummandet från värmeagregatet känns som ljudet från en flygplansmotor. Och mitt i tystnaden är …
Förra året använde jag mig av den här lista för att sammanfatta året som varit, så jag kör på samma nu. Här är förra årets lista. Mitt 2023 har varit: Mindre pandemidrabbat än tidigare år. Framgångsrikt sett ur mina frivilliguppdrag,. Jag har utmanat mig själv, växt och ibland har jag fallit tillbaka. Året förde med sig …
Nu är det ett år sedan minstingen flyttade hemifrån. Mellerst har förstås ännu sitt rum kvar, eftersom hon är studerande, men det är inte sannolikt att hon flyttar hem igen. Förstfödingen har saker kvar i sitt rum, men har avslutat studierna och bor med sin sambo. Det är inte helt lätt att vara mamma just …