Tillbaka på rehabilitering
Så är jag åter här i Helsingfors på rehabilitering. Denna gång med ett annat gäng än "mitt eget". Det känns ovant att inte ha mina nära och kära hos mig, att inte kunna skicka ett mezz och fråga vem ...
Sista semesterveckan
Så har vi gått in i sista semesterveckan för min del, och även för makens del. Jag har gjort ett medvetet val och undvikit bloggandet under den här tiden. Redan i våras insåg jag att min mindfulness gått ...
The botten is nådd – en supernova är född
För många av mina smärtvänner är sommaren underbar. Smärtan går ner, eller planar åtminstone ut, och kroppen blir trevligare att ha att göra med. För mig är det precis tvärt om. Jag vaknar mitt i natten ...
Nu börjar sommaren
Ja, så känns det alltid för mig. Midsommar är på något sätt startskottet. Nu är det bara jobb idag kvar av denna vecka, sen får vi fira midsommar med älskade vännerna våra. Vänner som är mer som familj ...
Vad är det för vän jag vill vara?
Den senaste tiden har jag av olika anledningar fått sätta mig ner och fundera igenom det här med vänskap. Vad är det jag uppskattar hos en vän, vad definierar en vän för mig, och hur vill jag själv vara ...
Inte rullstol på Vikingline M/S Amorella
Det här blir ett mycket långt inlägg. I april åkte jag med Vikinglines M/S Amorella på natten från Långnäs. Jag hade vid bokningen och i incheckningen sagt till att jag hade rullstol. Döm då om min förvåning ...
Att vara den som alltid behöver hjälp
Och typ nu fick jag nog. Hade jag varit tonåring hade jag rusat till mitt rum, slängt i dörren och skrikit något knasigt. Nu sätter jag mig ner vid datorn istället och öppnar ett nytt blogginlägg.
Alla ...
Ett sista farväl, älskade fammo
Att ta farväl gör ont. Det sliter sönder hjärtat i miljoner små delar, för att sedan så sakteliga lappas ihop igen av kärlek och minnen. I somras följde vi min morfar till den sista kroppsliga vilan. ...
Sov i ro, älskade fammo
Man föds, man lever, man dör. Jag vet att det är så, men jag vill inte att det tar slut. Livet. Jag vill ha dem jag älskar kvar. Alltid. Förevigt. Inte bara inom mig, i mitt hjärta, utan även fysiskt. ...
Det som är viktigt i livet
Sakta, men säkert börjar jag ta mig an vardagen och allt vad det innebär. Känslorna är fortfarande i obalans och jag bär hela tiden en påminnelse inom mig om hur skört livet är och hur viktigt nuet är.
Jag ...