Den bästa presenten!
Alla som känner mig, har nog koll på att jag och värme inte funkar särskilt väl ihop. Redan nu är mina blodådror upphöjda och kroppen är svullen och då har vi knappt fått vårvärme ännu. Det känns som om jag exploderar eller brinner upp inifrån. Ni vet känslan när ni suttit för länge i bastun?
We did it!
Vi är i slutet av maj. Mellerstingen har gjort sitt sista skolarbete för den här terminen och minstingen har en dag kvar i skolan innan hon blir hemma på projektvecka. Man blir lixtom lite blown away! Naturen exploderar dessutom och sommaren med sommarlov och semester står för dörren. Det känns nästan lite surrealistiskt att vi
Jag kokar över!!
Det här inlägget hör inte till adventstankar 2019. Det här är ett regelrätt ”Miina -kräks-och-exploderar-av-sorg-och-ilska” inlägg. Jag hade tänt ljus i väntan på att familjen skulle vakna. Satt med min tekopp från Pukkas julkalender och scrollade igenom SoMe. Ett inlägg kändes som en kniv i hjärtat. En kvinna jag respekterar, som är aktiv inom kyrkan,
7.12 Personlig assistans
I dagens adventstankar 2019 kommer jag att skriva om något oerhört viktigt. Något som krävs för att jag ska kunna leva mitt liv, nämligen assistenterna. Jag önskar verkligen att samhället skulle värdera dessa människor högre och ge dem en lön som är skälig för det arbete de utför! I min egen kommun har politikerna och
Semestertankar
Det har varit en tuff tid med festival på ön där jag suttit utanför med maken för att finnas där för våra kids och sedan vandrat om nätterna för att finnas där för ungdomar som behöver extra stöd. Sen jobb på dagarna. Två dagar stannade jag hemma och vilade, eftersom kroppen skrek stopp. Ibland verkar
Häxansurtant exploderar
Men på riktigt! Hur svårt ska det vara! Ja, jag vet att det inte varit någon super varm sommar och att solen inte visat sig fullt så många timmar som många önskat, men VARFÖR måste det alltid gnällas över det?! Jag är så evinnerligt trött på att se folk gnälla över det här, och nu
Lätt sliten
Att fylla 40 tar på. Åtminstone om man är en 39 åring. Lördagens firande var helt underbart, men så här efteråt, kan man kallt konstatera att jag är och har varit en aning medtagen. Någon skämtade om att det nog är för att jag är nykterist som jag har så svårt att komma ikapp, men
1,5 år sedan
Herregud, sist jag skrev här var i oktober 2017. Kanske börjar det bli dags att lägga ner bloggen, men på nåt sätt kan jag inte riktigt släppa taget. Det finns så mycket minnen här då fingrarna dansat över tangentbordet. Så många ord som ännu inte blivit sagda, men ändå är det så svårt att komma
Sista morgonen
Jag njuter av att sitta ute på terassen med min läsplatta och feelgood-roman i händerna, att avnjuta min tekopp och äta ankägg som jag fick igår av min assistens med familj då vi var på besök. Jag njuter av att bara vara jag och djuren medan resten av familjen fortsätter att sova. Jag njuter av
Sommaren flyger fram
Det är länge sedan jag skrev. Sommaren har lixom flygit fram och ändå inte. Det känns fortfarande som den inte har börjat än i och med att värmen lyser med sin frånvaro, men samtidigt är det snart dags för skola igen för barnen. Äldst börjar tvån på vård, mellerst börjar nian och minst börjar sjuan.