Det är fantastiskt att vara tillbaka där jag hör hemma. Vi kom upp inatt, men eftersom regnet öste ner, bredde min moster ut sina vingar och tog oss under sitt beskydd. Så istället för att koppla el i ösregn i en mörk skog, sov vi i en säng, i ett hus med rinnande vatten och el. Imorse tog vi oss ut till vårt smultronställe och har kopplat el och fått upp förtält i strålande sol.
Det har blåst rakt in idag, så stormen har haft min frisyr i sitt våld, vågorna har kastat sig mot land och husvagnen har gungat lätt i vinden. Det har varit lugnt i några timmar på kvällen, men nu blåser det upp igen. Trots vinden, var det riktigt skönt att sitta på terrassen närmast vattnet och meditera i solens sken.
Det här är nu andra året som vi börjar sommaren här, istället för att avsluta den. Det gör att vi missar de otroligt vackra, färgsprakande solnedgångarna i augusti, men samtidigt är det skönt att ha hela sommaren framför oss när vi återvänder hem.
Det är en aning bitterljuvt att vara här. Det var planerat att d’assistenten skulle ha varit med oss hit. Resan var redan beviljad. Det här skulle bli vår första resa hit med assistent. Ett stort steg att ta, och som för mig var jobbigt att faktiskt bestämma mig för. Tanken var att han skulle vara mina händer och fötter, så att min man skulle få vara make istället för närståendevårdare. Nu blev det inte så. Istället gick vi skilda vägar och det finns oavklarade saker inom mig som tydligen kommer fram nu. Sorg, frustration och besvikese, men samtidigt en enorm tacksamhet för det som varit och för att det trots allt blev så här. Och vad är väl bättre än att få läka på ett så här fantastiskt vackert ställe!
Ikväll kryper jag ner under täcket, i vår älskade husvagn, med ljuden från naturen så tätt inpå som det bara går utan att sova under bar himmel. Smärtan river ännu i min kropp efter gårdagens långa resa, men jag är här och det betyder så väldigt mycket för mig!
Och det bästa av allt; här finns så många jag älskar och som älskar mig tillbaka. Här finns minnena av dem jag saknar, som finns hos mig från andra sidan. Här finns det som gör mig till den jag är. Och assistansen, den står min man för. Han och jag. Alltid starkast tillsammans.