Den här tiden på året brukar jag börja förbereda mig och familjen på skolstart. Det här är första året som jag inte gör det. Mellersta dottern har ännu 1,5 år kvar till barnmorska, men hon sköter förstås förberedelserna på egen hand. Ändå är kroppen på något sätt medveten om att det är den tiden på året och jag börjar längta efter levande ljus och mer tedrickande.
I mitt hus är det te man bjuder på när det kommer oväntat besök och inte Gevalias kaffe. Jag undrar om vargar föredrar te eller kaffe? Jag hoppas förstås slippa servera något alls, men nu känns det ändå som om det finns en risk att åtminstone behöva överväga saken eftersom det i morse sprang en varg över vägen i grannbyn i marschfart mot skogen mellan oss och den byn.
Det är några år sedan sist vi hade varg här på fasta ön, men nu är det tydligen dags igen. För mig är det ändå förvånande att den plötsligt dyker upp här mitt på ön, utan tidigare observationer. Nå, även förra omgången var det här i vårt område som vargen höll sig, så kanske är det just mitten av ön som är dess utgångspunkt. Undrar om den simmat hit, eller om det ändå är en valp från tidigare kull som växt upp här utan att man sett till den? Mest troligt är det väl nog en simmare, skulle jag tro. Hoppas den här är lika väluppfostrad som den förra och låter bli tamdjuren.
Härom dagen sprang tog maken en promenad med Atlas genom skogen där han brukade springa. Skogen som vargen nu sett sikta mot. Jag kommer definitivt inte att känna mig trygg med att de fortsätter sina promenader där! Atlas skulle garanterat skälla som en dåre om det närmade sig en varg, men nä, något sådant möte vill jag inte att sker.
Så var höstens skogspromenader ska företas, får vi nog ta under noggrant övervägande. Det finns helt klart fördelar med att röra sig i rullstol, för då kan man satsa helhjärtat på te och ljus framom pulshöjdande skogspromenader i höst!
