Tack, kära ni! Er respons och er omtanke värmer!
Jag tänker att det alltid finns sett att uttrycka sig på, så länge det finns vilja! Att låta mig begränsas av min sjukdom, har aldrig varit min grej. Jag tänker inte utanför boxen, jag gör mig av med boxen istället. Därför är jag säker på att jag hittar ett sätt att fortsätta blogga.
Ett alternativ, som jag fick som förslag, är att diktera med talsyntes det jag vill ha skrivet. Det använder jag redan till exempel när jag skickar längre mess. Ett annat är att fortsätta skriva, oftare och mer. Jag vet att jag nästan alltid vänjer mig vid en smärta efter ungefär två veckor. Kanske är det även så i det här fallet, att vägen ut på andra sidan är igenom smärtan istället för runt.
Just nu sitter jag ute på terrassen med Atlas och njuter av den underbara vinden som gör det möjligt för mig att vistas ute i solen! Det har varit lite onödigt hett de senaste veckorna, men nu den senaste veckan har jag äntligen kunnat vara lite mera ute igen. Lycka är, när vinden är så pass ljummen att det är skönt att sitta ute, men det blåser så pass mycket att huden svalkas av och jag slipper bli överhettad!
Två gånger den senaste tiden har jag fått överslag av värme. Det påverkade mig mera än vad jag hade förväntat mig och jag kommer att vara mer försiktig hädan efter. Det är en lurig sjukdom, denna hypohidros! Precis när jag tror att jag lärt mig förstå den, visar den mig att jag har fel.
