Ibland förundras jag över den makt Facebook kan ha, på gott och ont förstås, men just idag vill jag beröra det som är gott. Att man av ett inlägg kan känna av vad någon annans livssituation eller uppfatta en sinnesstämning. Om man där och då vågar vara besvärlig, vågar söka kontakt, kan det i vissa fall vara avgörande för en förändring. Det kan vara just de ord man behöver för att våga ta steget. Eller just de ord som får polletten att trilla ner. Just det som gör att man får en ny förståelse.
Jag har stått på båda sidor. Jag har varit den som fått ta emot ett meddelande eller ett samtal i rätt tid och jag har varit den som själv skrivit eller ringt. Och jag vet hur viktiga båda delarna har varit.
Att våga ta plats i någon annans liv, är oerhört skrämmande och jobbigt. Att våga säga ifrån när man känner att något verkligen inte är som det ska, är bland det jobbigaste man kan göra. Att riskera vänskapen och säga ”du, nu drar jag i nödbromsen, det får bära eller brista”. Man vet att det finns en stor risk att personen vänder en ryggen och väljer att utesluta en för alltid.
Eller att sträcka ut en osäker hand och säga ”är allt okej, behöver du mig?” och vara beredd på att bemötas av kalla handen och få bära med sig känslan av att man inte släpptes in, att man inte dög. Jag är själv expert på just det. Att säga ”allt är bara bra, du då?”. Jag inser nu, att det inte alls har den lugnande effekt jag tidigare tänkt mig, utan faktiskt är ett avvisande i sig. Jag måste bättra mig på den punkten. Så förlåt, alla ni, som fått min kalla hand! Det har absolut inte varit min mening! Det är bara jag som varit för stolt för mitt eget bästa.
Men framför allt vet jag hur underbart det är att själv få uppleva känslan av omtanke, omhändertagande, att någon faktiskt har sett mig, att någon tog sig tid för mig. Den känslan har ett oerhört högt värde. Och jag vet jag hur det känns att lyckas nå fram. Jag vet hur det känns att uppleva att den andres hopp börja gro.
Så, när du läser mellan raderna och känner att någon kanske behöver dig, sträck ut din hand! Skriv några rader! Lyft luren! Det är värt risken att bli avvisad, även när rädslan känns stor.