Efter några dagar på rehabilitering i Helsingfors, har jag nu återvänt hem till knoppande träd och buskar med värmande vårsol utan dess like. Med tanke på att det kom snö förra veckan, känns denna värme överraskande och högt efterlängtad. Att de lovat betydligt lägre grader till nästa vecka, till och med med det förhatliga minustecknet framför siffrorna, låtsas jag inte det allra minsta om. Det gäller att vara mindful och ta vara på här och nu! 😉 Påminn mig om det sen när jag sitter här och surar över mindre härligt väder!
Jag har precis kommit in efter en kvällspaus ute i solstolen (självklart med kläderna på, vårsolen är inte att leka med!) och kände att jag behöver skriva några rader om känslorna.
Ni vet, ljudet av måsar som flyger runt den vårbrukande traktorn, humlesurr och småfågelkvitter kastar mig handlöst tillbaka till barndomens smultronställe, eller rättare sagt smultronögonblick. Jag får minnesbilder från hur jag legat på filt eller i hängmatta och hört liknande ljud, lite så där halvsovandes/drömmandes om, tja det vet jag faktiskt inte. Det är en känsla av total avslappning och medveten närvaro. Jag är fullkomligt kär i den känslan och jag förknippar känslan med lycka över livet, på samma sätt som jag känner om doften av hägg!
Vad är ditt smultronminne/smultronögonblick?
