Vilken början på året det här har varit!
Redan vecka 1 kroknade jag i blindtarmsinflammation som behandlades med antibiotika intravenöst och i pillerform. Dessutom fick jag njursten och kraftiga kräkningar av medicinen.
Vecka 4 fick minstingen maginfluensa.
Vecka 6 var jag på rehabilitering på fastlandet och då var det makens tur att få magsjuka.
Vecka 7 hade minstingen kraftiga anfall av reflux och magsår under natten till söndag.
På onsdagen vecka 8 hade minstingen ytterligare anfall av detsamma. På fredagen kroknade mellerst i maginfluensa och sedan var det min tur under lördagen med efterföljande feber. På måndag fick vi båda återfall och natten till onsdag fick hon följande återfall.
Vecka 9 på onsdag började jag känna av problem med en visdomstand som snabbt utvecklade sig till en kraftig inflammation som spred sig och skapade infektion i halsen. Så nu knaprar jag kraftig antibiotika igen. Normalt äter man denna bredspektra antibiotika i 5 dagar. Jag ska äta 10 dagar.
Med tanke på att jag är allergisk mot antibiotika, så tänker jag mig att jag efter denna dos har ätit min årsdos av äckligheter. 🙂
Nå, för att fortsätta på vecka 9, så kroknade minst i förkylning och feber i fredags, men verkar (peppar peppar ta i trä) vara på benen igen redan.
Så nu går vi över i vecka 10 och hädanefter ska vi vara pigga och må bra! Härifrån kan det bara gå framåt och uppåt! De där två operationerna som känns som de rusar mot mig i 120, blundar jag envist för och låtsas som de är flera ÅR framåt.
Jag tror minsann att jag/vi utsätts för prövningar för att se hur mycket vi fixar tillsammans. Tji fick ni, högre makter, det här klarar vi med glans! Så det så!