Kronisk smärta

  • Smärta är en en obehaglig förnimmelse och känsloupplevelse som beror på (hotande) vävnadsskada, irritation av vävnaden eller som beskrivs med motsvarande termer.(IASP, 1994)
  • Smärta är vad individen upplever och beskriver som smärta.
  • Smärtförnimmelsen har förkörsrätt i hjärnan.
  • Smärtförnimmelsen överstiger alla andra förnimmelser.

Ur Smärta, sinnet & hjärnan, Tage Orenius, Orton Ab, Helsingfors

Att utsättas för smärta är bland det värsta en människa kan utsättas för. Att leva med kronisk smärta är en kamp för livet, varje dag. Inte för livet som i hjärtslag och andetag, men som i livet som är mitt, det liv jag väljer att leva. Att hitta vägar där jag känner att det här är jag, trots den smärta jag bär på, utan att smärtan är/blir mitt liv.

Att hitta balansen där man kan ge avkall på det som ger smärta som inte ger tillräcklig positivitet och samtidigt utsätta sig för den smärta som gör livet värt att leva.

Somliga människor, som jag, föds med smärta. Jag har inga referensramar när det gäller smärtfrihet. Andra drabbas av smärta plötsligt eller krypande under livets gång. När min assistent har svårt huvudvärk kan jag inte veta hur hon känner trots att jag själv lever med kronisk huvudvärk, för våra förnimmelser och upplevelser av smärta är så oerhört olika. Jag har aldrig upplevt en dag där jag inte känner av mitt huvud, eller rättare sagt hela min kropp. Om vi då säger att min värk ligger konstant på 3 och får en ökad smärta som stiger till 5:a, är min upplevelse av ”ökningen” troligen den samma som för någon som ligger på 0 i värk hela tiden och stiger till en smärta på 2. Detta trots att min smärta är ”högre”. Så om någon får huvudvärk som går från 0 till 5 (samma värk och samma upplevelse) är troligen deras smärtförnimmelse mycket högre än min. Jag kan alltså förstå hur den andra påverkas av värken, men jag kan aldrig någonsin KÄNNA samma sak. Att jämföra varandras smärtor är omöjligt.

När jag mått som allra bäst i livet, har min vardagskänsla/vardagssmärta legat på VAS 3-4. Idag ligger jag konstant på 7-8. Det påverkar mig och min vardag.

Jag vet att min smärta inte syns utåt. Jag väljer att ha det så. Jag väljer att ha min kamp i tysthet, för att inte behöva ta in andras känslor och sympatier. Jag avskärmar mig eftersom det gör mig starkare.

Att ha smärta varje dag, varje minut och varje sekund, är en kamp. Men samtidigt är det en seger. Jag vinner varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag! Jag vinner över smärtan, för jag är jag och jag lever! Varje andetag är en belöning för min kamp, ett bevis på min vinst. Jag kämpar, men jag orkar och jag vinner. Tänk vilken gåva, att gång på gång kunna vinna över något så stort, att vinna varje dag! Vilken gåva att just jag är stark nog, att just jag är en sjuhelskotas kämpe, för det vet jag att jag är. Jag har makten att välja hur jag lever mitt liv och det kan ingen någonsin ta ifrån mig. Ingen vet och ingen förstår hur det är, för det är så det ska vara. Jag vet. Och det gör mig till en vinnare och ni är alla min hejarklack genom att finnas i mitt liv! <3

Kram Miina

Kommentera