Genrep inför konsert

Ah, vilket härligt genrep vi hade igår! Både en och två gånger fick jag torka tårarna, både av glädje och av att jag blivit djupt rörd och berörd. Jag måste väl erkänna att jag är rätt spak idag, men det må jag vara.

I år är vi 4 tjejer och 3 killar. Anna-Lena som var med på en av mina första konserter med Medis för många år sedan, Juanita likaså, Jennifer som jag känt sedan hon var liten knodd och som var med på konserten första gången förra året. Putte var med förra året, likaså Olof som även sjunger i samma kör som jag och slutligen Stefan som förra året endast var med på de gemensamma sångerna.

Det är en härlig blandning av sånger och vår sångpedagog Åsa Isaksson gör ett enastående jobb med oss. På den här konserten ska hon spela piano och cello och dessutom sjunga stämmor och vara lite dirigent. Tack gode gud att hon är kvinna, säger jag bara! 😉

Det är en härlig, men konstig känsla att fortfarande, efter nattsömnen, vara spänd och småskakig. Inte av nervositet, utan av att vara rörd och berörd och tagen, helt enkelt.

Mina egna sånger är mycket jag. Julgryning vaknar är en sång som bär med sig barnens förväntan och längtan efter att dopparedagen äntligen har anlänt. Vi ska älska i snön har jag skrivit den svenska texten till. En väldigt speciell låt, som berör mig på djupet. Den är så avskalat naken och…ja, helt enkelt väldigt mycket jag. Och slutligen Decembernatt som jag själv arrangerat. En halvt uttjatad sång, men ack så älskad. Jag tror den här kommer att göra sig fint på konserten och med Jennifer på piano, Åsa på cello och Anna-Lena på sångstämma, kan det inte bli annat än vackert! På de gemensamma sångerna sjunger jag lite stämmor här och där. Nicke frågade om jag stod för halva programmet, och det låter ju lite så, men nej då! 🙂

Det här är min sista julkonsert med Åsa för den här gången. Efter nästa termin är det dags för min paus efter 4 härliga år på Medis för denna gång. Jag kommer att sakna det enormt. Jag kommer att ta in varje litet ögonblick av den här konserten. Den dag jag kommer tillbaka till Medis efter uppehållet, vet man aldrig i vilket skick jag är. Nästa omgång kanske jag får ta del av konserterna från publiken istället. Minst lika vackert och fint, men ändå inte som denna gång. Så ja, jag ska spara denna kväll djupt i mitt hjärta.

Kram Miina

Kommentera