Helgen har spenderats i Vårdö på fiolläger som jag anordnat. När vi kom hem igen i söndags, möttes vi av gula och röda löv, höst. Jag blev så förvånad. Det gick så snabbt! Nu är allt vete tröskat här runt oss och löven på träden blir färre och färre för var minut.
Igår när tjejerna gick till skolan var det 2,5 grader. Idag var det 11 grader. Temperaturskillnaderna härjar i min kropp och jag känner tydligt att vi är mitt uppe i årstidsskiftningen igen. Bara hösten tagit över ordentligt, lugnar det ner sig, men det är någon vecka framöver som kommer att öka värken många snäpp. Nå, nu har jag åtminstone min fina assistent som underlättar vardagen enormt för mig, så lika jävligt som förra årsstidsbytet blir det inte!
För tillfället är jag gräsänka. Maken utforskar Berlin. Det behöver han verkligen efter allt uppassande av mig nu denna tunga sommar. Men nog ska bli skönt att få hem honom på fredag och få pussa på honom igen!
På tal om pussar så ser jag just nu mina två äldsta traska iväg mot busskuren. De ska träffa förstfödingens pojkvän. Får se om han vågar följa med dem tillbaka till oss. Igår var han hit för första gången. Då tillsammans med 4 andra grabbar. Idag lär han ska vara ensam och han bad dem komma upp och möta honom. Sött! Ibland är tydligen lillasyster bra att ha, för hon har fått haka på nu varje gång för att de inte ska behöva vara ensamma. Jepp, det känns tryggt i en mammas själ och hjärta.
Nu piper vovvarna och vill ut. Tacksam för att det bara är att öppna dörren och låta dem springa lösa på gården en stund när kroppen inte orkar slita fram rullabella och ta ut dem på någon längre promenad.
Tror jag ska bänka mig i soffan sen och invänta mörkret så jag får tända lite ljus och dricka en kopp te. Känns som en bra medicin mot höstmörkret som kryper närmare och närmare.
