Nyårsafton

Nyårsafton kändes som ett bra avslut på året som varit genom lugn och ro och ingen stress. Jag valde därför att duka upp med god mat, som kunde förberedas väldigt långt på förhand och utan några krusiduller till bordsdekorering.

Mamma, pappa och min brorson Milian kom över på besök och till förrätt åt vi tunnbrödsrullar med lax- och räkröra. Förväntansfulla väntar alla här på ”varsågod” tror jag bestämt. 🙂

Pappa gav sig på att öppna champagnen. Vi var nog alla lika livrädda för vart korken skulle ta vägen…inte minst pappa själv!

Till varmrätt åt vi bräserad rådjursfilé med vitlökspotatisgratäng (fänkålsgratäng till oss LCHFare), mustapippurisås och sallad. Helt underbart ljuvligt gott!

Tror Moalie och Nicke börjar närma sig matkoma. 😛

Till dessert serverades LCHF och vanlig vaniljpannacotta toppad med hallonkräm. Mums! Nicke åt 3,5 portioner innan jag stoppade honom.

Efter maten tog de andra lite paus i soffan medan jag och Nicke dukade undan maten och dukade fram kaffe och te.

Ayleen fick ett rejält ryck och busgosade med pappa. Hon körde in huvudet mellan soffan och hans nacke och gnuggade huvudet mot honom. Det såg för himla komiskt ut! 🙂

Mamma busade loss med alla barn och kittlade dem tills de skrek av skratt.

Milian var trött, så efter fikat gick vi iväg mot mamma och pappa. Vi valde i år att inte skjuta raketer, utan istället skicka upp ljuslyktor. Därför skickade vi upp några på vägen så att även Milian och mina föräldrar skulle få se dem. Barnen önskade ”kärlek till världen”, ”mat till alla hungriga barn” och ”inga krig”. Finaste hjärtana mina, att ni kan vara så oerhört empatiska!

När vi kom tillbaka hem till oss satte vi på Grevinnan och Betjänten på ReTV och efter det en film. Vi njöt av närheten till varandra och den charmiga Disney filmen ”Prinsessan och Grodan”.

Moalie var grymt trött efter filmen, så vi valde att gå ut och skjuta de få smällare vi hade. Klockan var då 23.20.

Moalie trött som få. Natalie, skotträdd, lite orolig för vad som komma skall.

Sprakastickon på trappan brinner så fint.

Småpoffar, snälla för både hundöron och barnöron.

Solängen i mörker.

Bomber och granater!

Den största smällaren i form av ett ljudlöst ”vattenfall”. Vackert!

Ja, sen var det, tro det eller ej, dags för tolvslaget. Med våra lyktor for våra önskningar och förhoppningar om ett kärleksfullt 2012, fyllt av empati, omtanke och goda energier.

Julina lade sig ner på gruset och lät blicken följa lytkornas fart mot himmelen.

Vi vandrade iväg tillsammans längs vår väg och tittade på grannarnas raketer och till vår stora glädje hittade vi även 3 vackra lyktor som kom seglande över skyn. Vems de var vet vi inte, men ack så vackert!

Tack alla för året som varit och tack för att vi fått dela vårt liv med er!