* Räkna upp tre vidskepliga föreställningar som du tillåter dig att styras av. Med vidskeplighet menar jag att bära lyckoamuletter eller ta i trä för säkerhets skull. Reflektera över hur din vidskeplighet ser ut och skriv ner – ge namn åt – de krafter du försöker skydda dig från. Är det ondskan? Djävulen? Negativitet är ingen ”sak”. Det du är rädd för är källan till negativiteten – så vad är då källan?
Oj! Denna var svår. Jag har aldrig varit särskilt vidskeplig av mig…
”Peppar, peppar, ta i trä” säger jag ibland om vi pratar om sjukdomar. T.ex. om jag säger att det är länge sedan vi hade magsjuka, så lägger jag alltid till ”peppar, peppar…” sen. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Det känns som om det är bättre att säga så, än att chansa. *ler för mig själv* Så galet det låter. Nej, jag kan inte säga att jag är vidskeplig. Däremot känner jag rädslan av att utmana det man inte känner till. Hade jag något jag verkligen kände att jag måste ha för att känna mig trygg, då skulle jag förmodligen ha svårt att vara utan den tryggheten. Jag skulle nog lätt kunna fastna i en lyckoamulett. Vet att jag alltid läste ”Gud som haver” som barn och att jag i slutet alltid la till en bön om min familjs trygghet och hälsa. Rädslan om jag skulle glömma det, var nog att Gud, eller en högre makt som styrde, skulle kunna glömma bort min familj bland alla människor om jag inte bad de orden.
* Tror du på ondska? Är ondskan verklig för dig? Undviker du att tala om ondska?
Jag tror inte på ondska som i häxor och monster och djävulen och liknande, nej, det gör jag inte. Men jag tror absolut på ondska i världen. Jag tror människor kan åsidosätta sin empati så pass att man med vett och sans gör någon annan illa, bara för att visa sin makt över den personen. För mig är det ondska, ren och skär ondska. Nej, jag undviker inte att tala om det.
* Anser du själv att dina rädslor är rationella eller irrationella?
Mina rädslor är rationella i och med att jag vet vad rädslan kan ge mig; ångest. Men irrationella på det viset, att det är inom mig jag bygger upp rädslan. Jag är inte hotad till döden, jag kämpar inte för mitt liv, och därför kan rädslan i sig vara irrationell, men själva rädslan att inte kunna stoppa en situation när den blir för jobbig, kontrollbehovet, ångesten, är rationell och kommer från att kroppen svarat likadant i andra likadana situationer.