Ljuset brinner

För ett år sedan lämnade en fin EDS vän, Annica Lompolo, jordelivet allt för ung. Idag brinner ljuset för henne.

Telefonen gick varm. Jag grät. Chocken var stor. Herregud, borde vi ha gjort mer?! Borde vi ha sett vad som var på kommande?! Självklart är svaret nej, men just där och just då skrek skuldkänslorna åt oss alla.

Hur kunde det vara möjligt?! Hon hade ju barn!

Men det ÄR möjligt. Ibland tar livets låga slut. Man kämpar, man slåss i blindo och till slut tar allt slut. Inte för alla, långt ifrån alla. Men för vissa blir det helt enkelt för mycket.

För mig var det oerhört tungt. Annica och jag delade alla symptom. Vi hade kraftig yrsel båda två. Våra dagar såg likadana ut. Ångest, smärta, världen som snurrade. Hon låg inlagd på sjukhus p.g.a. yrseln. Jag var hemma. Sen blev hon utskriven. Utan förklaring till yrseln, utan behandlingsmöjligheter, men med en positiv inställning. Jag minns hur vi peppade varandra. Hur vi leende skrev till den andre ”Det är bara att lära sig leva med det.”.

Annica kunde inte det. Någon dag senare var hon borta från facebook. Några dagar senare skrev hennes man att Annica valt att lämna oss. Smärtan och bördan blev för tung för henne.

Herregud, om inte hon orkat, hur skulle då jag?! Men jag har orkat. Annica blev min väckarklocka. Hon tog steget fullt ut medan jag sökte hjälp. Jag tog itu med alla monster som gömde sig bakom varje mörkt hörn. Jag lärde mig hantera smärtan. Lärde mig hantera chocken. Lärde mig bli handlingskraftig istället för isolerad och rädd. Jag var fortfarande rätt, blir fortfarande rädd när yrseln kommer tillbaka, men jag gömmer mig inte längre.

Annica blev min EDS ängel. Hon blev väckarklockan som visade att vi EDSare måste vara rädda om psyket. Vi är fruktansvärt utsatta. Mycket mer än vi själva kan förstå. Vi måste förstå att hjärnan vill mer än kroppen klarar av och vi måste vårda oss själva för att klara den balansen. Annica klarade det inte.

Annica fick nog.

Saknar dig, Annica! Saknar dina fina ord. Saknar din förståelse.

Jag bär dig alltid med mig. Alltid!

Så, grattis på 1-års dagen, min fina ängel! Jag är så glad att du kom in i mitt liv. Önskar bara du hade stannat fysiskt så mycket längre.

Kram Miina

4 thoughts on “Ljuset brinner

Kommentera