Ögon och blickar

Blev att prata med en god vän idag om ögon. Jag är HOPPLÖST förälskad i ögon! Verkligen! Det första jag ser – ögonen. Det jag minns bäst – ögonen. Det jag faller för – ögonen.

Jag har alltid varit sån. Ögonen är det där lilla extra. Själens spegel.

Jag har så många gånger varit med om att titta in i någons ögon och ordagrant drunkna. Jag tappar andan, glömmer tid och rum och blir brutalt kastad in i verkligheten igen, små snurrig, lite drumlig, rejält påverkad helt enkelt.

Framför allt bruna ögon. Shit, säger jag bara! 🙂

Det märkliga är att jag aldrig träffat någon med enormt vackra ögon och ett smutsigt inre. Är det för att jag väljer att inte se de dåliga sidorna, eller är det helt enkelt så att ögonen och blicken påverkas av personens inre? Att de med en personlighet som jag ogillar, inte heller har det där lilla extra i blicken?

Jag inbillar mig att man inte kan bli lika häpet ställd när det gäller annat man ”fastnar” för. Jag menar, om man faller pannkaka för t.ex. underarmar. Blir man då lika knäsvag och bortkommen? Tappar man andan på samma sätt?

En annan kroppsdel jag faller pladask för är ryggen. Finns inte mycket som är sexigare än en v-formad rygg. 😛 Men det var ju inte sexigaste kroppsdelen jag skrev om, utan vad som är det första man ser hos en annan person.

Vad är det som fångar ditt intresse? Vad gör dig så där löjligt ställd? Vad får dig att dra efter andan på stan?

Kram Miina

One thought on “Ögon och blickar

Kommentera