Näst sista dagen på året

Nu är 2010 till sin ände. Året har varit krävande för mig, oerhört krävande, vissa stunder även kvävande. Jag har tampats med panikångest och depressioner och ibland har det känts som om varje andetag har varit en börda.

Jag har mött min demon och plågoande öga mot öga, börjat bygga upp en vänskaplig relation igen, som rasade samman i och med mitt inlägg om misshandel. Han kände att jag blottat honom, att jag hängt ut honom inför allmänheten. Själv känner jag att jag inte kan ta på mig hans hårda ord. Hade han kommit så långt som jag trott att han hade gjort, hade han accepterat sina handlingar som en del av det han bär med sig i tid och evighet, accepterat det som en del av honom själv. Jag tror inte ni läsare kan räkna ut vem han är, så jag känner att hans anklagelser är ogrundade. Tyvärr tog han bara sitt ansvar inofficiellt. Han valde att blocka bort mig ur sitt liv. Det är inget som skadat mig. Jag saknar honom inte, jag behöver honom inte, men för hans skull hade jag hoppats att han hade kommit längre.

EDS gruppen som jag startade valde jag att hoppa av efter att ha insett att mobbning var fullt tillåten och skitsnacken flödade. Jag ville så mycket och var oerhört besviken det första dygnet efter att jag hoppat av, men nu har jag insett att det var det enda rätta. Mobbningen fortsatte efteråt och jag kan inte annat än beklaga de människor som accepterar ett sådant beteende. För mig är den som tyst står och ser på, lika mycket mobbare som den som utför mobbningen.

Men jag har oxå fått mycket gott ur året som varit! Jag har tappat 14 kg smärtsam vikt. Jag har blivit fri från värkmedicinerna tack vare LCHF dieten. Jag har fått oerhört mycket hjälp från min fysio- och ergoterapeut. Jag har fått lära mig hantera min kropp på ett mer skonsamt sätt och accepterat min sjukdom. Jag har lärt mig hantera ångesten och yrseln och känner att jag tagit mig ur depressionen för den här gången.

Jag har börjat sjunga igen. Sjunger i kör på Medis och har fått en god vän i Peter Sjöberg som kommer över till maken och mig och sjunger nu och då. Musiken är oerhört viktig för mig. Den gör mig hel.

Jag har bundits samman med underbara människor genom året. Vänner som jag vet att jag kommer att bära med mig i mitt hjärta livet igenom.

Mitt liv har tagit en vändning där jag känner att det finns möjlighet för mig att växa, utan bekostnad på någon annans utrymme. Jag känner att jag tagit mig igenom det allra mörkaste och att ljuset får mer och mer utrymme inom mig.

Vad bär 2011 med sig för mig och de mina? Det vet jag inte än, men jag ska göra mitt bästa för att ta emot allt med öppna armar och öppet hjärta.

Kram Miina

Kommentera