Jag är döpt, konfirmerad och jag tror på gud. Min tro går inte hand i hand med bibeln, men grundtanken finns där.
Jag tror inte på en upphöjd makt som sitter på en tron i himlen och pekar ut hur vårt liv skall vara. Jag tror inte att Jesus levde ett liv i utan sexuellt umgänge. Jag tror inte Gud och Jesus fördömer homosexualitet. And so on…
Jag tror på en allomfattande kärlek som ger oss redskapen att välja väg här i livet, men det är vi själva som väljer vilken väg vi går. Jag tror att Jesus levt bland oss som en vanlig människa med vanliga känslor och vanliga behov och begär. I min allomfattande kärlek ingår alla sexualiteter, alla människor oavsett bakgrund och hemland, all tro runt om i världen.
Jag tror att vi alla är en del av denna kärlek och att vi alla är bundna till samma trädstam.
Mina barn har fått lära sig att alla får tro vad de vill, därför har vi en dotter som har en stark kristen tro och en som inte vet vad hon tror på och en tredje som tror på änglarna och resten lär utvecklas med åren.
Enligt kristendomen lever vi ett liv, sen uppstiger vi till himlarna. Då finns alltså inga tidigare liv. Däremot är kristuskanalisering väldigt kraftigt ihopvävd med tidigare liv. Hur går det ihop?
Jag tror att vi alla går vidare till nya liv med kärnan i vår själ, medan kärlekens del av själen, den del som vi levt detta livet i, får vila bland änglarna den dag vi somnar in.
Det är min tro om man skrapar lite på ytan. För att gå djupare får jag sitta här hela dagen och skriva tills fingrarna hoppar ur led.