Skriverier

Veckan som varit

Det blir inte mycket bloggande för mig nu under sommaren tydligen. Dagarna som gått har varit fullspäckad av att underhålla och umgås.

I tisdags var det Ålands självstyrelsedag. Natalie beskrev dagen så här ”Vi firar den 9 juni för att Åland fick börja bestämma själva då”. Klok flicka jag har! Som tradition spelar alltid Alandia Strings på torget på Ålands självstyrelsedag. Det brukar vara så hett att barnen nästan svimmar, men i år var det snudd på höstkyla. Violinledaren bestämde snabbt att alla skulle behålla jackorna på för att de inte skulle få för kyliga fingrar för att kunna röra dem tillräckligt snabbt. Klicka på bilderna för att se dem i större format!


Min vackra, älskade flicka!


De tre yngsta som står längst fram hör alla till samma grupp. Killen med ljust hår, Thimmy, är 5 dagar äldre än Natalie om jag inte räknat helt galet nu. Killen med keps, Casper, är 1 år yngre än Natalie och Thimnmy. Natalie har ärligt talat kommit längst av dem och Thimmy söker hjälp med att att veta hur han ska spela här. Casper har däremot gått helt i strejk, som vanligt. 🙂 Ser ni vilken fin hållning Natalie har? Liiite stolt mamma, jag?!


Djupt koncentrerad liten tös försöker hänga med i att spela med fingrarna som de stora barnen medan de andra i hennes grupp spelar lösa strängar. Det gick rätt bra för Natalie att hänga med. Bara i slutet som det gick för fort när de ökat farten 2 gånger.

Dagen efter påbörjades jobbet med att byta tak hos mina föräldrar. Pappas lusthusleverantör, Kenneth, kom från Österbotten, Finland, och hjälpte till med grundarbete. Jag stod för umgänget och lunch-kockandet. Jag fick beröm av Kenneth för maten. Fattas bara annat…han lyckades plocka på sig en del minus av mig! Han är en äkta Emil i Lönneberga korsad med Karlsson på taket. *morr* Nåja, han är jätte trevlig när han bjuder till och vi kommer bra överens. Tror jag lyckats skaffa mig en rätt bra vän i honom. Åtminstone orkar han lyssna när jag gnäller om min krackliga kropp, vilket är mycket värt.


Kenneth fick stå uppe och ta emot och pappa langade upp.


Kenneth njöt inte till fullo av att få sågspån innanför jumpern. Rätt åt honom! 🙂


Det sågades, spikades, revs och byggdes från morgon till kväll.


Dag 2 hade de kommit så här långt. Arbetet drog ut på tiden av vädret, läckor de inte visste om och pappas höjdskräck. Så mycket högre än så här ville inte pappa gärna gå. Kenneth föreslog att jag skulle hjälpa till istället, men upptäckte att det kanske inte var någon större förbättring med tanke på att jag inte ens kom upp för stegjäkeln upp på byggnadsställningarna…


Kenneth trivdes ju högre upp de kom och pappa höll i sig för allt vad han var värd! Själv satt jag nere på marken, kallsvettig och darrig när Kenneth skuttade omkring uppe vid tak nocken. Yäk! Önskar innerligt att han åtminstone kunde ha liiiite respekt för höjden. Fy fasen!!


Kenneth i full gång med problemlösning på en mycket humanare höjd.

Nu har Kenneth åkt hem och min morbror med sina två barn har kommit istället. Natalie leker dottern som är i samma ålder som henne själv medan Moalie har adopterat sonen till storebror. Sonen är ju bara 8 år äldre… Han hjälper henne städa hennes rum, underhåller henne när hon går i strejk och hjälper henne när hennes ben är för korta. Mysigt att kunna adoptera en storebror så där. 🙂 Det har jag alltid önskat mig.

Just nu är tjejerna och ser på fotboll med mina föräldrar, min morbror och mina kusiner. Maken klipper gräset i duggregn och jag, ja jag sitter här inne och latar mig. Rensade ett blomland lite för länge…igen…, så nu har jag duktigt med värk som väntar mig de kommande dagarna. Smart va? *suckar lite* Nå, dumt huvud får kroppen lida av!

Dags att se om jag får nån kontakt med maken. Börjar bli hungrig och har tröttnat på att sitta vid datorn och glo. Ha en underbar helg alla raringar där ute! Love you all!

Du kanske också gillar…

Tack för att du lämnar några ord till mig!