I torsdags var jag till ögonläkare. Jag hade inte insett att det var till läkaren, utan trodde det bara var sköterskan, och tur var väl det för nu slapp jag oroa mig innan och stressa upp mig.
Synen var som vi trodde, rätt kass, men inga fel på varken hornhinna eller ögonglob. Så vad gör mig då halvblind vissa dagar? Troligtvis kassa ögonmuskler som enligt läkaren inte går att tränas upp. Jag har fått en ögongelé att ta när ögonen är torra och hjälper inte det ska jag prata med min optiker om progressiva glasögon. Hmpf, jag blir faktiskt 30 i sommar och inte 40!
Nåja, jag väntar och ser vad läkarna på genetiska kommer fram till. Jag har lite svårt att tro att man INTE kan underlätta för mina ögon, speciellt eftersom mitt förtroende för läkaren dök rakt ner i golvet när han måste googla efter vad Ehlers-Danlos syndrom var för något… *morr* Huvudsaken är att jag nu har bevis på att mina ögon och min syn inte påverkas av någon annan sjukdom och det var ju därför jag skulle dit.
Helgen, speciellt gårdagen och idag har varit pissiga. Huvudvärken konstant och kroppen en enda stor värkande degklump. Hatar när de här dagarna kommer och tar över mitt liv, samtidigt som jag vet att det kommer bättre dagar till slut. Efter regn kommer solsken…