Bilduppdatering

Här kommer en resumé av jul och nyår.

Kvällen före julafton har vi skapat en tradition (nåja, det här är bara andra året, men det är meningen att det ska bli tradition) att vi äter julgröt tillsammans med Julinas pappa med familj. I år var det vår tur att bjuda på risgrynsgröt.

Corinne på kortändan av bordet, Peter, Emilia, Tuwa, Moalie, Julina, Natalie, Nicke och min tomma stol. 🙂


Vi har äran att få besök av Ålands officiella tomte på julafton för andra året i rad. Jag önskar alla fick uppleva honom! Han kommer genom skogen, över åkrarna och innan man får syn på honom hörs bjällerklang från bjällrorna vid hans fötter och höft. Han tar god tid på sig, han bjuder på sig själv, ungarna älskar honom och ärligt talat gör även jag det. 🙂 Tack, kära tomten, för allt du ger!!


Fotogenisk som få, när hon själv vill! 🙂


27 december fyllde Julina 9 år. 9 år!! Min älskade, lilla tös! Freja var inte sen med att gratta med pussar och bus. Födelsedagen firades med tjejkalas på dagen och litet släktkalas på kvällen.

Tro det eller ej, men julen blev faktiskt vit. Det var inte mycket, det var bara ett pudertäcke, men vitt var det och sedan dess det både frusit på (-15,4 grader har vi haft en dag) och kommit mer snö.


På nyårsafton åkte vi till Hammarland för att försöka oss på lite skridskoåkning. Senast Natalie stod på ett par skridskor var för 2 år sedan och det hela slutade i total katastrof. Hon gick i totalstrejk. I år var vi beredda på det värsta, och till vår enorma förvåning fullkomligt älskade hon att skrinna och ville för allt i världen INTE hem!


Moalie kämpade på, första gången på skridskor, någonsin, och klarade det hela med bravur! I början höll vi oss nära henne, men efter ett tag åkte hon iväg själv. Hon ger sig inte och hon har otrolig balans! Det syns väl hur stolt Nicke är? 🙂


Nyårsafton firade vi med mina föräldrar (Julina var hos sin pappa) hemma hos oss. Moalie var solen själv, men runt 23-snåret bad hon av hela sitt hjärta att få gå och sova. 🙂 Stumpan! Sagt och gjort. Vi bylsade in barnen i varsitt täcke. Nicke rusade ut på åkern, jag och mamma satt med varsitt barn i knät och njöt av raketerna. Första gick väl så där. Natalie var rädd och ville in, men efter ett tag märkte hon att det inte var farligt och för varje raket Nicke sköt iväg, kom vi på saker som vi skulle skjuta bort. Bland annat Annas stora skräck; älgar 😀 och vidriga fästingar. Efter det nattade vi Moalie som sov innan vi fått på täcket och Natalie satt uppe till tolvslaget och njöt av grannarnas raketer genom fönstret.


Efter nyår har det varit superfint väder! Sol de flesta dagarna, men ack så kallt! Som sagt hade vi ner till -15,4 en dag. Brr!! Här är vi på Bjärströms träsk med mellan 10-20 cm is under tassarna. Här skrinnade alltid jag när jag var liten. Moalie och Natalie hjälpte mig att ta mig fram på mina 2 nummer för små skridskor. AJ, säger jag bara! Hjälp ska alla ha som står på skridskor, vuxna som barn. Punkt slut. Det har mina barn bestämt och det är bara att foga sig efter dem.


Nicke var lycklig när han fick mig på bild och utropade glatt ”Det är inte ofta mamma hamnar på bild i sin kamera!”. 🙂


Vi har även varit hos min lillebror med sambo på skridskodag. Vi grillade korv och njöt av att få vara ute. Tjejerna skrinnade på duktigt och Nicke imponerade på dem med såväl flygskär som piruetter. 🙂


Normalt är jag emot kläder på djur, men när det går från -3 till -15 över en natt, då byltar jag på såväl hund som töser. Jag visste inte hur Freja skulle reagera på isens kyla när det var så kallt i luften, så jag tog det säkra före det osäkra och slängde på henne ett vintertäcke som jag köpte billigt för länge sen ”utifall-att”. Med rimfrost i skägget och utan kramper rusade hon runt som en vilde på isen, så bevisligen klarar hon sig hur bra som helst även i kallt underlag och kall luft.

Imorgon är det trettondagen, röd dag, sen är det tillbaka till verkligheten igen. Julina börjar skolan igen, Natalie och Moalie börjar dagis och på fredagen fyller Nattis 7 år. 7 år!! Jag fattar inte att hon ska börja skolan nästa höst! Vart tar åren vägen? Har jag verkligen blivit så gammal att jag ska känna i själ och hjärta att åren bara rinner iväg?! Tydligen. 🙂 Yäk, jag fyller ju snart 30 för guds skull! JAG?! Bara ett halvår kvar nu, sen börjar livet! 😉

Natti natti!

Kram Miina

Kommentera